Rubriken säger allt! ;)

På tisdag kommer Awesome ut!

Robert började med sitt arbete igen,men han kunde inte sluta tänka på den där stora stenen. Men de där spåren då? Vem var det som klampade i min trädgård och varför ledde spåren till stenen, och hur kommer det sig att spåren slutade vid stenen? Så många frågor, men vem ska jag fråga? Tänkte Robert.

Efter en stunds tystnad kom Robert på på att han kunde besöka det vise trädet. Visst,han är ett träd men smart är han.

Robert gick mot det vise trädet, där stod han och sov.

Robert gick fram och puttade till honom. Han vaknade till.

Det vise trädet var arg på Robert.

FORTSÄTTNING FÖLJER...

För länge sedan fanns det en råtta som hette Robert. Han hade en underbart vacker trädgård. Som han kallade Bertil. Han var en flitig råtta som jobbade med sin trädgård dygnet runt. Robert hade tagit en paus för första gången i sitt liv,När han kom ut igen såg han....FOTSPÅR!! Inte kan väl en jätte ha klampat i min trädgård medans jag var inne och hämtade en köttbulle? Tänkte Robert.

Robert följde spåret tills han kom fram till en stor sten. Han kände,lyssnade och tittade på stenen. Stenen var mjuk,andades och hade ögon. Robert anade att det inte var en sten han tittade på.

-Tja,läget? Sa stenen.

-Kan du prata? sa Robert som såg helt skrämd ut.
- Japp! Har du aldrig sätt en pratande sten förut? sa stenen.

- Nej, jag har alltid skött min trädgård. sa Robert.

- Nemen, jag såg en söt liten gård förut. sa stenen.

- Så var det du som trampade i min trädgård? sa Robert.

- Nej, jag har inga ben. sa stenen

- Juste, det glömde jag visst. sa Robert.

Stenen log och sa att han skulle sova nu.

Robert sa hejdå och gick tillbaka till sin trädgård.

Fortsättning följer...

Hej!

Satt ni vet kommer tidningen ut på Tisdag!

Varje Tisdag kommer Awesome ut!

Nu har vi ändrat headern! :D
Finnare va? ;)

Hej! Vi håller på med vårt första nummer av tidningen Awesome.

Vi behöver hjälp med vad vi ska skriva i vår tidning.

Du får gärna skicka in en komentar om vad du tycker ska vara med.

// lrm!