För länge sedan fanns det en råtta som hette Robert. Han hade en underbart vacker trädgård. Som han kallade Bertil. Han var en flitig råtta som jobbade med sin trädgård dygnet runt. Robert hade tagit en paus för första gången i sitt liv,När han kom ut igen såg han....FOTSPÅR!! Inte kan väl en jätte ha klampat i min trädgård medans jag var inne och hämtade en köttbulle? Tänkte Robert.

Robert följde spåret tills han kom fram till en stor sten. Han kände,lyssnade och tittade på stenen. Stenen var mjuk,andades och hade ögon. Robert anade att det inte var en sten han tittade på.

-Tja,läget? Sa stenen.

-Kan du prata? sa Robert som såg helt skrämd ut.
- Japp! Har du aldrig sätt en pratande sten förut? sa stenen.

- Nej, jag har alltid skött min trädgård. sa Robert.

- Nemen, jag såg en söt liten gård förut. sa stenen.

- Så var det du som trampade i min trädgård? sa Robert.

- Nej, jag har inga ben. sa stenen

- Juste, det glömde jag visst. sa Robert.

Stenen log och sa att han skulle sova nu.

Robert sa hejdå och gick tillbaka till sin trädgård.

Fortsättning följer...